Hemö
Hemö is an installation for Södertälje Art Gallery.
An island for finding a home in the landscape,
a home in time,
with those who came before and those who come after,
for those who work here and those who visit.
Disasters and rebirth.
When an island rises from the sea, all worry ceases.
The ants in the blood disappear.
Completely free in my insignificance, despite the sulfur smell, I breathe again.
On November 14, 1963, an island was born from the sea south of Iceland. It formed through a submarine volcanic eruption 130 meters along the Mid-Atlantic Ridge. People squabbled over the name, but eventually christened it Surtsey, after the underground ruler of fire, the giant Surtr. Just a couple of weeks later, gulls and seagulls began to appear there between volcanic eruptions. Insects and microbes hovered over the island. Ocean currents brought seeds, and by the summer of 1965, the first sea rocket plant grew on Surtsey’s black shore. Four years later, when the volcano calmed, the island was 2.7 km² in size.
The island, whose 60th anniversary we’ve just celebrated, has since partially eroded and sunk. It is now 1.4 km², the same size as Södertälje’s city center, including Torekällberget. Like Surtsey, Södertälje Art Gallery’s Hemö is a new place, but it is not made of anything new; instead, it consists of things that spill, brood, and bloom when they receive warmth and nourishment.
Hemö was installed in March 2024.
Hemö
Hemö är en installation för Södertälje konsthall.
En ö för att komma hem i landskapet,
hem i tiden,
hos de som gått före och de som kommer efter,
för de som arbetar här och de som besöker.
Katastrofer och pånyttfödelse.
När en ö stiger ur havet upphör all oro.
Myrorna i blodet försvinner.
Helt fri i min obetydlighet, svalvelos till trots, andas jag igen.
Den 14 november 1963 föds en ö ur havet söder om Island. Den bildas genom ett submarint vulkanutbrott på 130 meter utmed den mittatlantiska ryggen. Människorna kivas om namnet, men döper ön till Surtsey efter eldens underjordiske härskare, jätten Surt. Bara ett par veckor senare börjar trutar och måsar vistas där mellan de vulkaniska utbrotten. Insekter och mikrober svävar över ön. Havsströmmar för med sig fröer och redan sommaren 1965 växer en första marviol på Surtseys svarta strand. Fyra år senare när vulkanen lugnar sig är ön 2,7 km² stor.
Ön, vars 60-årsdag vi just firat, har delvis eroderat och sjunkit sedan dess. Den är nu 1,4 km²; lika stor som Södertäljes stadskärna inklusive Torekällberget. Likt Surtsey är Södertälje konsthalls Hemö en ny plats, men består inte av något nytt, utan av sånt som dräller, ruvar och blommar ut när det får värme och näring.
Hemö installerades i mars 2024.
